Pappan duschar på en offentlig toa varje dag – nu avslöjar han en hemlighet som är hjärtskärande
GMB Akash är en journalist och fotograf från Bangladesh som är riktig duktig på det han gör. Hans fina fotoreportage har berört människor över hela världen. Den duktiga fotografen har blivit belönad med över 100 utmärkelser och hans bilder har publicerats i flera världsmagasin, så som Time, Vouge, Der Spiegel och National Geographic.
Den berättelse som du ska få höra nu har uppmärksammats på Facebook och fått flera hundra tusen likes och delningar. Tyvärr har det ursprungliga inlägget tagits bort men vi hann spara ned det och har översatt det till svenska.
Den här hjärtskärande historian handlar om en pappa som aldrig fick någon utbildning.

“Jag berättade aldrig för mina döttrar vad jag jobbade med. Jag ville inte att de skulle behöva skämmas för mig.
När min yngsta dotter frågade mig vad jag jobbade som brukade jag säga att jag var en ‘knegare’. Varje dag på väg hem från jobbet tvättade jag av mig på offentliga toaletter, eftersom jag inte ville att de skulle få veta vad jag gjorde om dagarna.
Jag drömde att mina döttrar skulle kunna gå i skolan, jag ville utbilda dem. Jag ville att de skulle kunna stå framför en folksamling med värdighet.
Jag ville inte att människor skulle se ner på dem, som alla gjorde med mig. Jag kände mig alltid förödmjukad. Jag investerade varje krona jag ägde i mina döttrars utbildning. Jag köpte inte ens en tröja till mig själv, istället köpte jag böcker till mina döttrar.
Jag ville bara att de skulle respektera mig.
Jag var en städare.

Det var bara en dag kvar innan min dotters skolavgift skulle betalas, men jag hade inte lyckats spara tillräckligt med pengar för att ha råd.
Jag orkade inte jobba den dagen, jag satt ned bredvid allt skräp och försökte dölja mina tårar som strömmade ned för mina kinder.
Alla kollegorna tittade på mig, men ingen sa ett enda ord. Jag hade misslyckats och jag var förtvivlad.
Jag visste inte hur jag skulle kunna möta mina döttrars blickar, när jag berättade att jag hade svikit dem.
Jag är född fattig. Jag trodde inte att någonting bra kan hända en fattig människa.
Efter jobbet kom mina kollegor fram till mig. De slog sig ned bredvid mig och frågade om jag såg på dem som mina bröder.
Innan jag hann svara gav allihopa mig sin lön för den dagen. När jag vägrade ta emot pengarna sa de bara:
– Vi kommer att svälta för dig idag, men alla våra döttrar måste gå i skolan.
Jag blev helt tyst.
“Den dagen tvättade jag mig inte på vägen hem, jag gick hem som den städare jag faktiskt var.

Min dotter kommer snart att ta examen från universitetet. Hon har ett deltidsjobb på sidan om sina studier.
Mina döttrar låter mig inte arbeta längre. Tre av dem undervisar.
Den äldsta tar ofta med mig till min gamla arbetsplats och har alltid med mat åt alla mina kollegor. De skrattade och undrade varför hon gav dem mat. Då svarade hon med ett leende:
– Alla ni svalt för mig den där dagen för att jag skulle kunna bli den jag är idag. Be för mig och för att jag ska kunna ge er alla mat, varje dag.
Idag känner jag mig inte längre som en fattig man. Om man har så fantastiska döttrar, hur kan man då vara fattig?”
Den här pappan är verkligen en förebild. Hans berättelse påminner oss om någonting som vi ofta glömmer bort: att vara tacksamma för det vi redan har. Det han säger i slutet är verkligen något som vi bör ta en tankeställare över.
Dela gärna hans berättelse vidare för att påminna andra om hur viktigt det är att uppskatta det vi redan har!
Glöm inte bort att gilla Nuntium för fler läsvärda artiklar.
