Se klippet på Dante som har setts och berört hundratusentals människor.

Annons

Se klippet och läs hennes inlägg här nedan:

”Dante, min fina Dante.

Jag känner mig tom. Mitt hjärta värker av saknad efter dig. Min kropp värker av sorg. Min själ känns splittrad. Delad, i tusentals bitar. Jag vill skrika, så hela världen hör, hur orättvist jag tycker att detta är. Jag vill skrika, så hela världen hör, att jag vägrar förstå att jag aldrig kommer att få träffa dig igen. Ingenting kommer någonsin bli sig likt igen, inte utan dig. Dina kramar, ditt skratt. Din charm, din humor, din ödmjukhet. Din envishet, din vilja, din sårbarhet. Dina små försiktiga fingrar som lekte med mitt hår. När du hämtade Anna och Anna (dina fantasifulla namn på dina dockor) och sa att dem var ledsna och behövde tröstas. När du kom med ett pingisrack till mig och man visste vad som väntade. En match där du nio av tio gånger sköt upp bollen i taket och skrattade. När jag råkade skjuta åt sidan och ditt ”Men! Skärp dig nu Josefine” med din halmstad-dialekt kom. Trots inga direkta poäng då bollen som sagt oftast åkte upp i taket var det alltid du som vann, jag sa aldrig emot. Glädjen du kände över att få vinna skulle jag aldrig ta ifrån dig. Alla våra frukostar och din havregrynsgröt. ”Är dem varm?” ”Nej Dante, den är lagom.” Du trodde mig inte och frågade igen, igen och igen. Alla stunder då du pysslat om mig. ”Sov nu Josefine!” och lagt mig i din famn. Så fort jag tjuvkikade så gapade du ”MEN! BLUNDA JOSEFINE!” Det var bara att lyda. Du la din lilla hand försiktigt över mina ögon. Våra promenader. Ditt sätt att fläta ihop din arm med min och dina lunkande steg. Alla våra duster då din envishet gjort mig tokig men som jag i efterhand blir alldeles varm i kroppen av och kan le åt.

Nu blir det inga fler kolakakor med mjölk. Ingen mer Pettsson och Findus. Inget mer leka doktor. Inget mer bus. Det blir inga fler kramar från dig. För, du kommer aldrig tillbaka ..

Psykoterapeuten frågade mig idag hur jag skulle beskriva dig, ifall du var en ovanlig pojke då du berört så oerhört många människor. Jag svarade unik. Du är unik Dante. Och, jag kommer aldrig någonsin byta ut ordet att du ÄR min favorit till att du VAR min favorit. För du kommer alltid finnas kvar hos oss och jag kommer aldrig, aldrig någonsin, släppa taget. Det lovar jag.

Sven. 

Tack för att du gav liv åt Dante så jag fick lära känna denna fantastiska lilla människa. Ert band och er kärlek har alltid och kommer för alltid ge mig en varm känsla. Jag beundrar dig.”

Se klippet här:

Dela på Facebook