Izabelle ingrep mot tafsare på bussen: ”Det blev knäpptyst”

Annons

– Visar jag att jag vågar denna gång så kanske någon annan vågar nästa gång. För den som blir kränkt gör det stor skillnad, säger Izabelle till Aftonbladet.

Izabelle satt på bussen in till stan, det var under morgonrusningen och bussen var fullpackad med folk som skulle till jobbet och skolan.

Fick syn på en medelålders man

Izabelle satt vid en fönsterplats och när bussen stannade vid Nacka forum för att släppa på ett tjejgäng i tonårsåldern fick Izabelle syn på en medelålders man som gjorde henne obekväm.

– Han tittar på en av de här tjejerna och det är verkligen på ett olämpligt sätt, berättar Izabelle till tidningen.

När tjejgänget gick på bussen bekräftades Izabelles misstanke.

– Han ser till så att han hamnar längst bak vid den här tjejen och sen så ser jag hur han tar rygg på henne och går onaturligt nära, säger Izabelle till tidningen.

Under bussfärden såg Izabelle när mannen tog tjejen på rumpan flera gånger, hon upplevde det som att mannen använde det faktum att det var trångt i bussen som en ursäkt för att ”råka tafsa”.

– Man såg på henne att  det kändes obehagligt. Hennes kroppsspråk var väldigt tydligt, hon visade att det där kändes fel, säger Izabelle.

Fick nog

Izabelle fick nog till slut och ställde sig upp och röt ifrån.

– Låt henne vara! Du går och ställer dig där!, säger jag och pekar åt annat håll, säger Izabelle till tidningen.

Mannen nekade och sa att hon måste sett fel och när Izabelle står på sig kallade mannen henne för ”dum i huvudet”.

– Då säger jag: Det är helt okej om du tycker jag är dum i huvudet, men du ska inte gå runt och tafsa på barn. Gå och sätt dig eller gå av bussen.

Izabelle satte sig igen och fick en känsla. Hennes ingripande hade lett till total tystnad i bussen.

– Det blev knäpptyst. Man kunde höra en nål falla. Då tänkte jag: Oj, vad har jag gjort? Har jag skrikit i bussen mitt under morgontrafik? Det är en märklig känsla man får när man reagerar på något instinktivt och sedan inte får någon bekräftelse. Men efteråt kände jag att mitt agerande var rätt – och viktigt, säger hon till Aftonbladet.

 

Dela på Facebook