Kvinnans barn dog i hennes armar – ”Jag var med om det värsta…”

Annons

Efter ett läkarbesök visade det sig att sonen hade en tumör i hjärnan som var stor som en golfboll. ”Jag minns att jag var i någon slags chock”, säger Lovisa till Aftonbladet.

Tiger var tvungen att opereras då det var högt tryck i hjärnan på honom och det var det som var orsaken till kräkningarna och skelandet.

”För mig var det dramatiskt, jag hade aldrig varit inne i en operationssal. Det var ett riktigt kaos inuti mig.” beskriver mamma Lovisa.

Föräldrarna förstod först inte att det var cancer. Som tur var gick operationen bra och deras son blev piggare. Tiger fick dräneras på hjärnvätska, något som var väldigt omvälvande för föräldrarna, att se sitt älskade lilla barn uppkopplad i en massa maskiner.

Det fruktade beskedet

Operationen som skulle ta bort tumören tog 8-10 timmar och trots att det gick bra fick inte läkarna bort allt. Risken att förstöra mer än att hjälpa var stor då tumören satt så illa till.

Beskedet kom några dagar senare, det var en aggressiv form av hjärntumör som heter PNET. Det skulle krävas cellgifter och stamcellstransplantation i minst ett år. Tillvaron vändes upp och ner på två veckor för den stackars familjen.

Till en början svarade Tiger på cellgifterna men sen blev lilla Tiger jättesjuk. Då blev det genast tydligt att det var cancer den lilla sonen hade. Tiger drabbades av starka biverkningar, tappade hud och fick svår blodförgiftning. Dessutom slutade han att äta.

Han åt i princip ingenting själv från att han isolerades till den dagen han gick bort.

”Det var väldigt jobbit för jag kände att det var det minsta jag kunde göra var att mata mitt barn. Men inte ens det gick” berättar mamma Lovisa för Aftonbladet.

Sista tiden

Tiger fyllde ett år och hösten var lugn. Tumören varken växte eller försvann och föräldrarna hoppades såklart på att den var borta och skulle få bli frisk. Tyvärr blev det inte så.

I början av februari fick de beskedet av läkarna att tumören hade spridit sig till ryggraden.

”Jag kommer ihåg att jag satt med Tiger i famnen hos läkaren och grät. Jag frågade vad jag skulle göra nu, jag var ju gravid i vecka tio. Jag kunde inte skaffa ett till barn nu.”, säger Lovisa till Aftonbladet.

Till svar från läkaren fick hon att hon skulle försöka se det som något fint i det tuffa.

Det var i mars 2017 som föräldrarna blev kallade till mötet som skulle komma att bli det sista. Det fanns inte längre något att göra för lilla Tiger och på morgonen den 6 april 2017 somnade han in i hemmet bredvid sina föräldrar i sängen.

”Jag minns att han kramade min hand och att det kom ett sista andetag, sen kom det inget mer. När jag låg bredvid min döda sons kropp kände jag sparkar i min mage, det var absurt.”, förklarar mamma Lovisa.

Vidare berättar mamma Lovisa att hon kände ett lugn när Tiger hade somnat in. Det kanske är tabu att säga så, men det handlade snarare om att han inte skulle behöva lida något mer.

Livet utan Tiger

Hela sommaren var som en dvala för föräldrarna, men när dottern Lykke föddes den 8 september 2017 kunde de för första gången tänka på något annat. Det nyfödda lilla barnet tog all fokus och tid. Efter sex månader insåg paret att de inte skulle hitta tillbaka till varandra och valde att gå skilda vägar men som vänner. Eftersom lilla Lykke var så liten fick hon bo på heltid hos mamma Lovisa.

Lovisa dolde hur hon egentligen mådde och efter mammaledigheten med Lykke kraschade hon totalt när hon hade återvänt till sitt chefsjobb hösten 2018. Men tack vare det vände det också. Genom kontakt med psykiatrin, uppsägning från jobbet, medicinering och KBT-terapi hjälpte det Lovisa.

”Folk har generellt svårt att bemöta känslor och sorg. Det känns som att det finns en tabu kring att vara hon som förlorat sitt barn.” säger Lovisa till Aftonbladet.

Det var kraschen som fick henne att inse att hon inte längre kunde dölja sina känslor. Det här var hennes historia och idag ser hon ganska ljust på livet.

Idag har Lovisa ett normalt liv där hon känner att hon utvecklas i karriären, hon lämnar och hämtar lilla Lykke på förskolan, de är i lekparken tillsammans och är hemma och lagar mat. Precis just det som Lovisa längtade efter under den tid då lilla Tiger var sjuk.

”Jag behöver inga kickar. Jag behöver inte simma med vithajar eller åka till månen. Ett enkelt vardagsliv räcker för mig.” säger Lovisa.

En sorglig men ändå fin berättelse om något av det värsta som man kan drabbas av, men ändå resa sig och gå vidare. Vill du läsa hela Lovias berättelse kan du göra det här.

 

Dela på Facebook